Slog mig och B när vi kom hem från semsterveckan att St: Olavsloppet närmar sig med stormsteg....
Lite skrämmande eftersom löpsteg är det sista vi ägnat oss åt under Bs semesterveckor. På nåt sätt så känns inte löpning som semester för mig och jag har dessa veckor semestrat till 110 procent...
Detta innebär alltså att jag och B (iaf jag) är lika förberedda inför detta som Fredriksson har varit för att åka skidor de senaste åren..... med andra ord, inte speciellt mycket......

Iaf så funderar jag starkt nu på att skita totalat i löpningen. Det är två dagar kvar och frankly my dear, vem märker om jag sprang måndagen och tisdagen eller inte....
Nej, frankly my dear, jag tror att uppladdning innehållande strandliggande position, godis, rödtjut, chips, efterrätter och en och annan öl är några helt och fullt underskattade uppladdningsnormer....
Vem har sagt att det måste vara så allvarligt?! Nej när jag tänker på att jag inte sprungit på länge och hör om de tråkiga gravallvarliga uppladdarna så påminner jag mig själv om vilket lag jag springer med och det känns helt plötsligt OK att fortsätta min roliga och välmående uppladdning.....