Jag tycker det är synd och skam att vissa människor är så förbannat upptagna av sig själv och sitt.
Att alkoholens abstinens har blitt så stor att famijl och nyktra vänner har fallit så långt ner i rang att om man inte super tillräckligt hårt för att sova bort nästkommande dag eller undra vad som hände, så är man inte lika viktig som de misslyckade nykteristerna....
Jag tycker det är synd och skam att man ser sig själv som en sån gudinna att man har blitt en jävla översittare som styr sitt liv efter alkoholen och som i sin tur gör att man behagar träffa sin familj enbart när man inte har en av sina vänner närvarande, alternativt, ligger hemma och mår bakis-skit!
Och skulle man ha bokat in en träff och en av vännerna råkar komma hem tidigare, ja då ställer man in familjen, Ibland berättar man det, ibland dyker man helt enkelt inte upp. För med vännerna blir det alkohol, med familjen blir det hallonsaft......
What does the alcoholic choose????