Gårdagskvällen vart som den vart.... Lite vad man kan förvänta sig då halva familjen Larsson var ute, endast pappa Staffan som inte var med.  Mamma vart, som vanligt, förfärad över saker hennes döttrar gjorde eller sade. Jossan skällde ut en kille som jag stod och pratade med och gick och hämtade B för att visa att jag minsann var upptagen. Sen passade hon på att skrika lite på några andra också på diverse olika grunder??? Carro vart nedslagen av en äldre kärring som vart utslängd efter incidenten. Hon lyckade dock ta sig in igen och när Carro sa till vakterna att det var hon så sa kärringen, och jag citerar "vill du ha mer stryk eller? " Har fortfarande inte riktigt fått klarhet i vad som startade det hela.  Jossan avslutade kvällen med att gråta på ett bord för hon trodde att jag och B skulle flytta ifrån varandra.....

Harrda ku harrda geit förstod jag mig inte riktigt på, för mig så var det bara en stor show signerad HP Burman! De andra gubbarna kändes mer som utfyllnad än att de utgjorde ett band tillsammans. Jag vet att det inte är alltför många som delar mitt tycke om HP Burmans storhet, men jag förstår inte varför! Visst han kanske är en av de fetaste som fortfarande klarar av att gå och ja han kanske är konstant onykter, han har knappt ork att prata eller sjunga mer än en mening utan att behöva hämta andan och förvåningen är total över att han ens fortfarande lever. Men vad gör det för en sån karl!

Storheten själv

När kvällen börjar närma sig slutet och jag står och förfäras över att HP Burman står rakt framför mig och jag inte fått höra det vackraste som någonsin gjorts, då kan jag inte hålla igen klaffen och jag hör mig själv skrika efter Jamtandstaus. Och det är här som hans storhet kommer in, för vem kan inte skriva en sådan låt utan att geniförklaras?! Jamtlandstaus är och förblir det vackraste som getts till världen. Det är inte ens så att man bör tänka bort hur sångaren ser ut för att det ska låta bättre, utan han är ju geniet som SKA ses med denna magiska poesi, fet, full, ful, svettig, äcklig, spelar ingen roll, det är HP, han är ursäktad!

Gitarren åkte fram och vad betydde det.......

Givetvis väntade ju han bara på att få höra det magiska ordet, för knappt hade jag uttalat det förrän han gladeligen delade med sig av sin storhet. Så där stod jag, tårögd och rörd för att han sjöng för mig, om mig. Jag vet, men jag vill gärna tro att denna poesi handlar om mig, just mig!
För er som inte har hört denna magnifika strof, varsågoda; http://www.youtube.com/watch?v=162SbR6_pGc

Sen avslutades kvällen med lite Treocomp. Bra killar som fick en otacksam uppgift att spela efter föregående under.

Delar av Treocomp, Willes gudfar Magnus till höger

Tack HP Burman för ännu ett moment!