Jag håller på riktigt på att bli galen på den minsta pojken i familjen. Han vägrar lära sig gå, men fan vad han klättrar på.... Han är fanimig överallt. Han tar sig överallt genom att hämta närmsta stol, dra den dit han vill och sen klättra upp dit han vill, HERREGUD UNGE, LUGNA NER DIG!!!!
Detta tar på mammans nerver därför att jag HELA TIDEN måste ha koll på honom. Det är ju inte alltid som det funkar lika smidigt och bra på nedfärden som på uppfärden precis.....
Så nu önskar jag mest att han vore i sisådär 3-årsåldern så att jag kunde resonera och prata med honom om att hans lilla huvud inte är okrossbart. Sen kom jag att tänka på att jag har ju en kille i 3-årsåldern och går det att resonera med honom..?! Inte nämnvärt va!!!!

Summa sumarum, jag får nog helt enkelt stå som en jäkla hök över honom och hoppas på att denna fas går över inom de närmast åren..... Alternativa binda fast alla stolar, eller barn....
Tur han har blöjor iaf, funkar som en perfekt stötdämpning de gånger han hamnar åt det hållet......