Jag har sagt det förut och jag säger det igen..... hur f*n kan man FRIVILLIGT välja att bli dagisfröken???
Imorse när vi invaderade dagis, morgonglada som vanligt, så möts vi av storbråk mellan Lukas 3 och en flicka 4.
Dom hade bråkat innan jag kom och flickan var jätteledsen, nästan hysterikst ledsen.
Ganska precis när vi kommer så får hon en riktig gråtattack och klargör för Kristin att Lukas bet henne. Jag såg de båda när jag kom och Lukas var säker skyldig till både det ena och det andra, MEN HAN BET HENNE INTE....
Detta förstår jag ju händer hela dagarna på ett dagis och just därför är jag så sjukt imponerad och avundsjuk på Kristin som står där mitt i, med ett lugn som vilken vanlig människa som helst bara skulle ha efter en vinare eller två... Och försöker medla och trösta...
Och det blir lugnt till slut, utan att Kristin en enda gång har höjt rösten eller hotat kidsen.....

All berömmelse till dagisfröknarna.....