Mina lämningar av Wille på dagis har tagit väldigt lång tid många gånger på slutet. Anledningen kan stavas "en av fröknarna".
Alla Willes fröknar är jättegulliga, även hon som detta handlar om, men som käften går på ´na...
Nu börjar jag undra varför det alltid är jag som står kvar ett bra tag efter att Wille redan har hunnit in och börjat leka?! Har hon hunnit avverka de andra mammorna och papporna eller är dom snabbare än jag på att ta sig därifrån. Eller är det helt enkelt så att jag är den enda som snällt står där och nickar och ler. Säger ja och nej och skrattar till lite ibland.... är det bara jag???
Det är som magnetism mellan oss, som att hon känner på sig att nu är den lyssnassugna vänliga Mikaela här. Hon bara kommer rusandes när jag har kommit in i byggnaden.
Om det ändå var vettiga saker hon tog upp, men nej hon är en sån som aldrig kommer till punkt för att hon kommer på en massa att säga om allt möjligt INNAN hon ens har kommit igenom den första meningen. Och om det ändå gick att disskutera med henne, kanske få sätta henne på plats nån gång, men chansen kommer aldrig, hur jag än försöker så är det näst intill OMÖJLIGT att få en syl i vädret.
Detta är envägskommunikation på hög nivå!!!!